...

Man vet inget... man kan inget göra eller fixa... man kan hoppas och be, bara hoppas att bönen blir hörd.
Kanske blev vår det idag och just därför; istället för en otröstlig sorg och förtvivlan går vi ikväll till sängs med en liten knutta hopp i all ovisshet och undran. Vad som skett är trist, hemskt, fruktansvärt och ofattbart, men inte mer.

Snälla skänk en liten tanke till Mormor, att morgondagen blir ytterligare en utav de bra dagarna i boken som heter livet, att dagens kapitel bara var ett stormigt som alltid kommer i mitten och gör att man med ännu mer entusiasm vill bläddra vidare och läsa mer. Bokens sista sida är fortfarande inte här, och jag vill läsa lite till...