Idag har det varit kund från Sydvästasien och tittat på våra fina djur... underbar hästar, de gjorde mig så stolt och det var en sådan adrenalinkick att få visa den ena hästen finare än den andra.
För att uppdatera er om det praktiskt så var det Havanna, Leo, Fritz och Susanne som fick hoppa idag.
Men när man står där i mitten av ridhuset och kunden hoppar upp så är det alltid lite fjärilar i magen, dels för att man vill att hästen ska vara hel och frisk efter visningen utan att ngn skräck-provning ägt rum, dels för att man vill att alla ska älska hästen lika mkt som vi gör. Jag VET att det inte är ngt personligt när kunden tar tre språng och säger
"nej, det är inget för mig"
det är helt okey att säga så och igentligen att föredra för då sliter denne mindre på mitt djur och hästen har en positiv erfarenhet med sig från visningen. MEN det blir lite personligt när sådant händer. Man ler och säger
"helt okey, vi tar och provar nästa häst istället"
Sedan leder man upp sin ratade häst i boxen igen, samtidigt som man klappar den och säger
"du e visst fin, du är den finaste som finns, jag älskar dig, och hen va bara dum eller dålig ryttare som inte kunde känna vilken one in a million horse du är ;)"
Med det vill jag säga att lite personligt blir det, vi älskar alla våra hästar, vi har investerat pengar och tid och kärlek i våra djur, och vi anser dem alla vara fantastiska individer som vissa dagar samtliga kan platsa i världscupen. (ta mig med lite ironi där... som är fina, men kanske inte WC fina.. men med kärlek lyfter man de man älskar till molnen ibland, så även djuren)
IDAG VAR INGEN SÅDAN DAG
Kunden red super bra och alla hästarnaskötte sig super, kunden tyckte om alla och filmkameran kom fram till samtliga djur. Kunden hade precis tänk tacka nej till att prova min lilla fina Stakkato flicka Susanne, just eftersom hon är liten coh kan se lite menlös ut, när jag tog oxern en gång innan vi avslutade och den lilla gummibollen smällde till och hoppade fantastiskt....
"Hmmm...kanske kan sitta på den iaf och känna hur liten den känns"
Han tog ett språng och hela kunden lös upp,
"WOW, this is jumping!"
Han avslutade med en klockren runda där samtliga språng var luftiga och enkla, och sa att kanske han tyckte om den för mkt, han hade inte så mkt kunder på hästar runt 160-163 cm... men han älskade denna lilla hjorten!
Då står man där så stolt, för visst visste jag väl det, vem kan inte tycka om våra fina hästar?:)
En bra och inspirerande förmiddag istallet med andra ord. Sådana dagar behövs när snöstormen blåser ute och våren och tävlingssäsongen känns såååååå avlägsen.
Kärlek
