I går och i torsdags har vi hopptränat våra hästar hemma, två fick vi på film, Mprez och Susanne.
Jag måste säga att vilket adrenalinpåslag jag fick av att hoppa Susanne (Something special, e.Stakkato) igår... över vissa språng gav hon mig en ENORM känsla, lite som Stella under 2012 känsla... vilket fick en glöd av lycka och hopp att tändas... tänk om Susanne med lite jobb kan vara jämförbar med Stella 2013... fast å andra sidan, jag nöjer mig om Susanne håller kvar gårdagens känsla i hoppningen och är en Stella 2012..:)
Film på Susanne hittar ni här;
http://www.youtube.com/watch?v=8iKGdioERIA&feature=c4-overview&list=UUfW-tE_
ta en extra titt på hur hon hoppar över räcke no två... känns som jag flyger!!!
Så efter ett lyckorus igår höll jag fredagkväll och satte mig med min tävlingsplanering, för nu blev jag taggad!
Imon är det Åstorp som gäller och nästa helg blir det Älmhult. Jag längtar tillbaka till 135-140 klasserna (och självklart högre) men för att nå dit måste jag lägga en bra grund i 110-120-130 klasserna med mina hästar, & även om det inte är väldens roligtaste så är det ett stort stort måste!
I förra helgen spenderade jag en hel kall regnig dag i Perstorp och hoppade 100 cm med både Susanne och Mprez (Mprez fiml från hoppningen igår;http://www.youtube.com/watch?v=9fan-X5Poos)
Och även om ingen av dem är 100cm hästar... så är det ibland ett måste, att hålla de avslappnade och coola i huvudet, att de själva tycker tävling är super enkelt och jätte kul, tillsist kommer de inte märka att svårighetsgraden höjs och hindrena blir större.
Försiktiga vakna flickor, det är den typen av hästar jag rider helst och bäst, och hemligheten att hålla dem på sin sida är absolut att hålla dem lyckliga, det ska vara enkelt och de ska se sig själva som bäst i världen... Cara Z är lite ut av ett undantag, hon anser inte sig vara bäst i världen, HON VET ATT HON ÄR DET)
Kram på er, ha en underbar lördag, själv står det på schemat att vara en "soccer-mom", Texas har fotbollscup!;)
lördag 22 februari 2014
tisdag 28 januari 2014
Detta är en trailer
I denna trailern stod igår en häst jag/vi håller kärt. En häst som för några år sedan var i vårt ägo och en personlighet som vi fortfarande pratar om ibland.
Häst och folk ska ha klarat sig bra, mirakulöst!
Men snälla ni, ha rätt däck kombination på bil/släp. Kör försiktigt och var rädda om er och era djur!
Kram kram
-bilden är lånad på Facebook, misstycker ngn att den är här så säg till tar jag bort den, menar att skicka positiv energi till er där ute med detta inlägget, att det ska ha gått bra för alla inblandade i nämnda olyckan och skapa uppmärksamhet kring trailerkörande i vårt hemska väder för att förhindra det händer igen-
måndag 27 januari 2014
Kunder
Idag har det varit kund från Sydvästasien och tittat på våra fina djur... underbar hästar, de gjorde mig så stolt och det var en sådan adrenalinkick att få visa den ena hästen finare än den andra.
För att uppdatera er om det praktiskt så var det Havanna, Leo, Fritz och Susanne som fick hoppa idag.
Men när man står där i mitten av ridhuset och kunden hoppar upp så är det alltid lite fjärilar i magen, dels för att man vill att hästen ska vara hel och frisk efter visningen utan att ngn skräck-provning ägt rum, dels för att man vill att alla ska älska hästen lika mkt som vi gör. Jag VET att det inte är ngt personligt när kunden tar tre språng och säger
"nej, det är inget för mig"
det är helt okey att säga så och igentligen att föredra för då sliter denne mindre på mitt djur och hästen har en positiv erfarenhet med sig från visningen. MEN det blir lite personligt när sådant händer. Man ler och säger
"helt okey, vi tar och provar nästa häst istället"
Sedan leder man upp sin ratade häst i boxen igen, samtidigt som man klappar den och säger
"du e visst fin, du är den finaste som finns, jag älskar dig, och hen va bara dum eller dålig ryttare som inte kunde känna vilken one in a million horse du är ;)"
Med det vill jag säga att lite personligt blir det, vi älskar alla våra hästar, vi har investerat pengar och tid och kärlek i våra djur, och vi anser dem alla vara fantastiska individer som vissa dagar samtliga kan platsa i världscupen. (ta mig med lite ironi där... som är fina, men kanske inte WC fina.. men med kärlek lyfter man de man älskar till molnen ibland, så även djuren)
IDAG VAR INGEN SÅDAN DAG
Kunden red super bra och alla hästarnaskötte sig super, kunden tyckte om alla och filmkameran kom fram till samtliga djur. Kunden hade precis tänk tacka nej till att prova min lilla fina Stakkato flicka Susanne, just eftersom hon är liten coh kan se lite menlös ut, när jag tog oxern en gång innan vi avslutade och den lilla gummibollen smällde till och hoppade fantastiskt....
"Hmmm...kanske kan sitta på den iaf och känna hur liten den känns"
Han tog ett språng och hela kunden lös upp, "WOW, this is jumping!"
Han avslutade med en klockren runda där samtliga språng var luftiga och enkla, och sa att kanske han tyckte om den för mkt, han hade inte så mkt kunder på hästar runt 160-163 cm... men han älskade denna lilla hjorten!
Då står man där så stolt, för visst visste jag väl det, vem kan inte tycka om våra fina hästar?:)
En bra och inspirerande förmiddag istallet med andra ord. Sådana dagar behövs när snöstormen blåser ute och våren och tävlingssäsongen känns såååååå avlägsen.
Kärlek
För att uppdatera er om det praktiskt så var det Havanna, Leo, Fritz och Susanne som fick hoppa idag.
Men när man står där i mitten av ridhuset och kunden hoppar upp så är det alltid lite fjärilar i magen, dels för att man vill att hästen ska vara hel och frisk efter visningen utan att ngn skräck-provning ägt rum, dels för att man vill att alla ska älska hästen lika mkt som vi gör. Jag VET att det inte är ngt personligt när kunden tar tre språng och säger
"nej, det är inget för mig"
det är helt okey att säga så och igentligen att föredra för då sliter denne mindre på mitt djur och hästen har en positiv erfarenhet med sig från visningen. MEN det blir lite personligt när sådant händer. Man ler och säger
"helt okey, vi tar och provar nästa häst istället"
Sedan leder man upp sin ratade häst i boxen igen, samtidigt som man klappar den och säger
"du e visst fin, du är den finaste som finns, jag älskar dig, och hen va bara dum eller dålig ryttare som inte kunde känna vilken one in a million horse du är ;)"
Med det vill jag säga att lite personligt blir det, vi älskar alla våra hästar, vi har investerat pengar och tid och kärlek i våra djur, och vi anser dem alla vara fantastiska individer som vissa dagar samtliga kan platsa i världscupen. (ta mig med lite ironi där... som är fina, men kanske inte WC fina.. men med kärlek lyfter man de man älskar till molnen ibland, så även djuren)
IDAG VAR INGEN SÅDAN DAG
Kunden red super bra och alla hästarnaskötte sig super, kunden tyckte om alla och filmkameran kom fram till samtliga djur. Kunden hade precis tänk tacka nej till att prova min lilla fina Stakkato flicka Susanne, just eftersom hon är liten coh kan se lite menlös ut, när jag tog oxern en gång innan vi avslutade och den lilla gummibollen smällde till och hoppade fantastiskt....
"Hmmm...kanske kan sitta på den iaf och känna hur liten den känns"
Han tog ett språng och hela kunden lös upp, "WOW, this is jumping!"
Han avslutade med en klockren runda där samtliga språng var luftiga och enkla, och sa att kanske han tyckte om den för mkt, han hade inte så mkt kunder på hästar runt 160-163 cm... men han älskade denna lilla hjorten!
Då står man där så stolt, för visst visste jag väl det, vem kan inte tycka om våra fina hästar?:)
En bra och inspirerande förmiddag istallet med andra ord. Sådana dagar behövs när snöstormen blåser ute och våren och tävlingssäsongen känns såååååå avlägsen.
Kärlek
fredag 24 januari 2014
Välkommen tillbaka
Det är efter många funderingar fram och tillbaka som jag nu väljer att välkomna mig själv tillbaka till världen av bloggning. :)
Jag har genuint saknat det, men på något konstigt sätt så har det känts som ett nederlag om jag skulle börja blogga igen bara för att sluta ytterligare en gång.... så denna gång går jag tillbaka in på min sida som jag inte ens öppnat på flertalet månader med en inställning att återkomma kontinuerligt under en längre tid.
Världen har fortsatt snurra och livet har gått vidare trots min frånvaro från denna sida. Hästarna har blivit ridna, sålts och nya har inhandlats... Jag har utökat mitt jobb och intresse för mitt "andra" jobb, som säljare till ett företag etablerat på helt andra breddgrader än min hemadress.... 144 mil norr om min ytterdörr sitter mina fina arbetskamrater och vänner. Jag trivs bra med att ha dragit ner något på min hästverksamhet, även om de där underbara produktiva dagarna sittande i sadeln är så älskade och givande, blir det ibland enformigt. Man saknar den sociala biten som ett vanligt arbete ger, att träffa människor, att få sminka sig, klä sig fint och diskutera vad som händer i världen. Missförstå mig inte, jag älskar prata hästar, härstamningar och hoppteknik MEN ibland är det underbart att inte göra det.
Jag vet att jag lämnade er läsare, samt en del av mig själv eftersom denna sida och min blogg fungerar lite som en dagbok för mig, i somras när jag inte riktigt mådde som jag borde. Någon sa en gång att
Och så är det verkligen, i mitt liv dansar jag inte på små söta rosa moln hela tiden, just nu lite mer sällan än för ett par år sedan, men jag försöker ta en svängom på de rosa tussarna ibland. När jag väl kör en tango eller samba försöker jag stanna tiden och ta ett mentalt foto på mina känslor, för att kanske enklare hitta tillbaka till dem när den rosa färgen fått en grå-ton. (inte för att det igentligen är ngt fel på olika nyanser av grå.... är inte hela Sveriges kvinnliga befolkning väldigt förtjust i olika gråa nyanser för tillfället? Jag e ;))
Välkomna tillbaka, hoppas att vi hörs imon igen!
Kram
Jag har genuint saknat det, men på något konstigt sätt så har det känts som ett nederlag om jag skulle börja blogga igen bara för att sluta ytterligare en gång.... så denna gång går jag tillbaka in på min sida som jag inte ens öppnat på flertalet månader med en inställning att återkomma kontinuerligt under en längre tid.
Världen har fortsatt snurra och livet har gått vidare trots min frånvaro från denna sida. Hästarna har blivit ridna, sålts och nya har inhandlats... Jag har utökat mitt jobb och intresse för mitt "andra" jobb, som säljare till ett företag etablerat på helt andra breddgrader än min hemadress.... 144 mil norr om min ytterdörr sitter mina fina arbetskamrater och vänner. Jag trivs bra med att ha dragit ner något på min hästverksamhet, även om de där underbara produktiva dagarna sittande i sadeln är så älskade och givande, blir det ibland enformigt. Man saknar den sociala biten som ett vanligt arbete ger, att träffa människor, att få sminka sig, klä sig fint och diskutera vad som händer i världen. Missförstå mig inte, jag älskar prata hästar, härstamningar och hoppteknik MEN ibland är det underbart att inte göra det.
Jag vet att jag lämnade er läsare, samt en del av mig själv eftersom denna sida och min blogg fungerar lite som en dagbok för mig, i somras när jag inte riktigt mådde som jag borde. Någon sa en gång att
The
battle of life is, in most cases, fought uphill; and to win it without a
struggle were perhaps to win it without honor. If there were no
difficulties there would be no success; if there were nothing to
struggle for, there would be nothing to be achieved.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/s/samuelsmil155124.html#6hTF0iJiRIF3zOTT.99
“In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.”Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/s/samuelsmil155124.html#6hTF0iJiRIF3zOTT.99
Och så är det verkligen, i mitt liv dansar jag inte på små söta rosa moln hela tiden, just nu lite mer sällan än för ett par år sedan, men jag försöker ta en svängom på de rosa tussarna ibland. När jag väl kör en tango eller samba försöker jag stanna tiden och ta ett mentalt foto på mina känslor, för att kanske enklare hitta tillbaka till dem när den rosa färgen fått en grå-ton. (inte för att det igentligen är ngt fel på olika nyanser av grå.... är inte hela Sveriges kvinnliga befolkning väldigt förtjust i olika gråa nyanser för tillfället? Jag e ;))
Välkomna tillbaka, hoppas att vi hörs imon igen!
Kram
The
battle of life is, in most cases, fought uphill; and to win it without a
struggle were perhaps to win it without honor. If there were no
difficulties there would be no success; if there were nothing to
struggle for, there would be nothing to be achieved.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/s/samuelsmil155124.html#6hTF0iJiRIF3zOTT.99
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/s/samuelsmil155124.html#6hTF0iJiRIF3zOTT.99
tisdag 17 september 2013
Startlistor Pay n jump
Här kommer lite startlistor, vi hade hoppats på lite fler starter då förfrågningarna att få hoppa bana i vårt ridhus har varit stort, men vi tar en paynjump om två veckor igen så ni som inte kommer idag, välkomna nästa gång!
70 cm
Lisa Eliasson
Nina Svennergren
Felicia Hasselberg
Isabell Hasselberg
Lisa Gustavsson
80 cm
Lisa Eliasson
Li Frantz
90 cm
Ebba
Louise Winther
Lisa Eliasson
100cm
Peter Bengtsson
Ida Gustavsson
Petronella Andersson
Julia Jacobsson
Louise Winther
Ebba
Lisa Eliasson
110 cm
Julia Jacobsson
För er som har fler hästar väntar vi självklart!
70 cm
Lisa Eliasson
Nina Svennergren
Felicia Hasselberg
Isabell Hasselberg
Lisa Gustavsson
80 cm
Lisa Eliasson
Li Frantz
90 cm
Ebba
Louise Winther
Lisa Eliasson
100cm
Peter Bengtsson
Ida Gustavsson
Petronella Andersson
Julia Jacobsson
Louise Winther
Ebba
Lisa Eliasson
110 cm
Julia Jacobsson
För er som har fler hästar väntar vi självklart!
måndag 26 augusti 2013
lördag 24 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)