mitt i veckan igen, veckorna rullar på snabbt, och nu med texas som man ständigt räknar åldern på när folk frågar märker man det riktigt bra. Nu är han alltså snart 8 månader, tycker inte alls det var länge sedan han fortfarande låg i magen och folk hela tiden frågade när det var dax :-)
såg pyttans fina mage härom dagen, hon var hemma hos mig och drack lite kaffe och ställde några frågor, om hur det känns och så, självklart e hon väl nyfiken.
Men hur känns det igentligen att kalla sig själv för mamma???
Det är ju en självklarhet för mig att Texas hör ihop med mig och jag med honom, att han är min att ta hand om, men om man tar ett steg tillbaka och tänker på sig själv som "mamma till ETT BARN" och inte "mamma till Texas" så är det fortfarande svårt att tro. Detta är ju ngt som man har haft i hjärnan sedan man var liten och lekte med dockor, och ja, även om jag inte lekte med docker hela min barndom så fanns det absolut docker med i bilden. Och att man nu är här, den punkten i livet då jag har en verklig docka att ta hand om, och inte föär att jag ska saga aldrig mer, men jag kan ju inte veta säkert på att denna tiden kommer komma igen i mitt liv, utan det är nu och bara nu jag kommer ha en 8 månaders gosse att ta hand om, redan nästa månad är han ju 9:-)
Babben har åkt,de verkar nöjda med henne och stallet känns som vanligt utan henne. Trots att hon var en riktigt trevlig prick så passade hon aldrig riktigt in i detta stallet, var för liten helt enkelt, haha
Linda ska hoppa Casper idag, ojojoj... hoppas på att stackarn kan gå imon, jag är är ju mkt för det här med att vila i form (både för mig coh hästarna) och efter helgens insats av Casper tänkte jag att inte störa så mkt med formen innan tävligen på fredag... Men den store latmasken kan gått behöva jobba lite med sina ben, armhävningar helt enkelt!
Hovslagare här idag, Cowboy, Wille och Lamai.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar