Ett farväl är aldrig en enkel sak...
det tar på en mentalt och man går omkring som i en zombie värld där baksidan utav dina ögon smärtar från alla tårar som passerat de senaste dygnen.
Hästarna är mer än bara några djur i en box, de är våra kompisar, våra arbetskamrater, våra barn och våra bekymmer. Lika mkt glädje och skratt de tilldelar oss, lika mycket är de orsaken till bekymmersrynkan mellan ögonen som kommer med jämna mellanrum. De är anledningen till att vi på lördagen somnade med ett leende på läpparna över vår fantastiska dag tillsammans, och att vi på Söndagen låg sömnlösa över vad som trycker våra kompisar, oförmögna att förstå vad de försöker berätta för oss.
Hästarna och vår villkorslösa kärlek till dem alla är anledningen till att vi med förfrusna lår och känselförluster i fingrar och tår sadlar upp nr fyra för dagen och med ett leende utför dagens arbetspass. De är anledningen till väckarklockan ringer fem en mörk vinter morgon och vi i sovande tillstånd klär på oss den nytvättade vackra tävlingsskjortan och de vita byxorna för att spendera en frusen hel dag på tävlingsplatsen (med släkt och vänner som så snällt får dölja med om de vill umgås med en hästmänniska), en heldag som resulterar i två minuter på banan med ett kanske halvdant resultat. Lika glada för det är vi för vår kompis, vår arbetskamrat, vår HÄST gjorde sitt bästa.
Detta året börjar med ett farväl till några utav våra fina kompisar och arbetskamrater, Vi tackar att vi fått lära känna er, och vi hoppas att ni ger era nya arbetskamrater lika mkt lycka och lika många skratt som vi fått, för när ett farväl utbyts mellan två vänner, vem minns då bekymmersrynkorna och de sömnlösa nätterna?
Casper, personligheten, killen, grabben, och den arbetslösa. En herre som även i sina pensionärsdagar aldrig kommer växa upp.
Alasca-Molga, prinsessan, hjältinnan och primadonnan, damen som är född för att tävla.
TACK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar